Att vi måste skilja på finans och realekonomi är viktigt, dessa två världar korrelerar inte med varandra, med undantag för stora kriser, då dom plötsligt sammanfaller. Därför ser vi idag ett ganska positiv börssentiment med en högt värderad börs, samtidigt som resten av världens ekonomier befinner sig i avmattningsfasen av en lågkonjunktur. Om detta betyder att vi är på väg mot en recession eller till och med en depression kan vi aldrig veta fören vi är där, och då brukar finansekonomin vakna. Just nu verkar den bara finna korta glädjerus vid högre arbetslöshet eller tecken på att räntan ska börja sänkas igen(?)
Varför får vi dessa glädjerus eller s.k. björnrallyn under längre börsnedgångar eller rekyler vid börsuppgångar?
Min teori är att det dels handlar om det mänskliga fenomenet "andra människors pengar", alltså, det kapital som idag investeras är AMP, där risken helt och hållet är någon annans. Dvs. vanliga fondbolag köper och säljer oavsett konjunktur. Den andra förklaringen är att omsättningen av de aktier som byter ägare är långt mindre än 1% av den totala volymen av aktier som existerar. Alltså mindre än 1% av aktierna sätter prislappen på börsvärdet av alla noterade bolag, vilket i sig måste betyda att det handlar om ett fiktivt värde.
En vanlig aktiefond har som uppgift att investera dina pengar enligt fondproduktens nedskrivna regler för att du ska veta vad du köper. Fonden har i första hand uppgift att leverera långsiktig positiv avkastning på ditt investerade kapital, och i andra hand att leverera bättre än något väl utvalt index. Slår man index så kan man även ta ut en prestationsbonus, utöver den vanliga förvaltningsavgiften. Detta gör att fonden säljer och köper aktier oavsett konjunktur, och dom måste ligga fullinvesterade, allt annat vore ett misslyckande. Jakten på avkastning är primärt, och missar man avkastningen så bör man prestera bättre än jämförelseindex för att komma undan med hedern i behåll. Man kan absolut inte ligga utanför marknaden, för skulle börsen stiga så skulle det vara ett absolut misslyckande. Sen har vi den där lilla procenten av aktiehandeln som vid minsta lilla tecken på uppgång kastar sig in på jakten efter snabba cash, detta gör att björnrallyt blir självuppfyllande när uppåttrenden förstärks. Desto dyrare börs desto gladare sentiment, allt annat lika.
Som jag nämnt tidigare någon gång så vill jag tro att det finns olika typer av monetärt kapital på marknaden, Smarta kapitalet, det privata kapitalet och det dumma kapitalet, i det privata finner vi bland annat fondspararna och pålästa aktieinvesterare, i det dumma kapitalet hittar vi okunskapen själv. I det smarta kapitalet ingår större proffsinvesterare och insynspersoner. Det vi såg första halvåret 2022 var att det smarta kapitalet lämnade marknaden och börsen föll 20% när tillgången på aktier blev större än efterfrågan. När väl trenden satte sig så följde det privata kapitalet med och till sist även det dumma kapitalet, alla dessa 3 tillsammans förstärkte nedgången. Sen räcker det med en liten gnista för att det dumma kapitalet ska kasta sig in på marknaden igen och ett björnrally blir ett faktum, helt utan tanke på rådande konjunktur och utsikter för realekonomin, vilket blir en bra investering för det privata kapitalet, minus fondspararna då, men ingen pratar om förlorarna, och dom kommer blir flera. Så summan av detta är att mindre än 1% av handeln på andrahandsmarknaden för derivat har idag satt värdet på dagens börs, vilket borde innebära en gigantiskt bubbla, redo att spricka när som helst.
Sen tror jag att vi egentligen aldrig har haft en återhämtning av realekonomin efter pandemismällen. Den återhämtning vi såg sedan mars 2020 har bestått av ett gigantiskt fördämt behov som skapades under nedstängningen och som sen skulle fyllas, och som nu snart är fyllt. Vilket nu tar oss återigen tillbaka till konjunktursavmattningen som började redan första kvartalet 2020. Detta bevisar hur komplex makroekonomin är och hur konjunkturer avlöser varandra oavsett vad vi försöker påverka. Det som är mest skrämmande nu är att konjunkturen viker samtidigt som penningpolitiken måste försvaras eller rättare sagt räddas, som i annat fall ska fungera som en ventil för ekonomin. Jag vill tro att vi har spelat ett allt för högt spel och resultatet kommer inte att vänta på sig hur länge som helst. Nedgången kanske redan har börjat.
- Frågor på det här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar