Hur splittrat är Sverige? Ett litet land med liten befolkning där demokratin splittrar landet, då alla politiska partier ska vara med och bestämma. Ju flera kockar desto sämre soppa och det kan inte vara bra för Sverige. Det är dags att höja riksdagsspärren, 4% är på tok för lågt, och en högre gräns skulle höja kvaliteten på svensk politik. Det finns ingen mening att skattemedel ska försörja små politiska föreningar som driver ensaksfrågor, det är inte vad Sverige behöver.
Det är även synd att se hur svag högern har blivit och alternativet att få till en koalition som kan ta över makten från nöjda feta socialister styrda av trädkramande miljöterrorister. Det ser inge bra ut med denna splittrande spretande politik som vi åter igen står inför. Och kommer det verkligen bli bättre med vilsna konservativa moderater tillsammans med ett gäng främlingsfientliga missnöjda oppositionsproffs?
Kan man förvänta sig någon större förändring i Svensk politik? Jag tror inte det, oavsett vem som lyckas förhandla till sig makten. Inte så länge våra politiker sätter sin egen karriär före ideologin, men framför allt deras rädsla för 4% spärren. Att bli av med det skattefinansierade biståndet som ger möjligheten att vara proffspolitiker. Vad vore värre att bli en vanlig arbetare och behöva driva sin ideologi på fritiden.
Bästa möjliga läge nu är väl att sitta i opposition och stå bredvid och titta på eländet. För visst verkar hjulet rulla allt snabbare nedför stupet och ingen verkar orkar stoppa det eller ännu värre, ingen vet hur denna negativa trenden ska brytas. Det kommer kräva stora obekväma beslut att få ordning på kriminalitet, vård, skola och omsorg etcetera, vilket gör att det ser väldigt bistert ut, för vem vill vara obekväm och riskera popularitet.
Mycket hänger på det monetära kapitalet som på centralbanksnivå har missbrukats sedan 2015 och kanske längre än så. Alla vet om det, men det är inget vi kan göra något åt, inte så länge aristokrater styr landet, där politikerna är deras marionettdockor.
Men jag inte redo för någon revolution, inte när man har det ganska bra. Jag är nöjd och med det blir man lat, vilket gör mig till en exemplarisk medborgare i kungariket Sverige. Gnälla måste man få göra, i tro om att det finns något bättre. Och jag väntar fortfarande på den stora ledaren som ska föra Sverige in i framtiden, men jag kommer få vänta, för en sådan ledare reser sig bara ur askan och just nu pyr det bara lite här och där, så jag får fortsätta att vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar