Dessa mikrokoncerner

En pengamaskin för befattningshavarna, ett lotteri för investerarkollektivet.

Fler bolag verkar anamma strategin att bygga små ”mikro” koncerner genom att serieförvärva små lokala bolag och på den vägen köpa sig vägen till tillväxt med lånat kapital. Företag som verkar ha en fantastisk idé, på pappret i alla fall, men som inte verkar ha tid att vänta på framgången och tar genvägen till avkastning genom att sätta företagsförvärv högst upp på agendan, före bolagets egentliga affärsidé.

Att förvärva bolag är inget nytt, det handlar om att komplettera produktutbudet, öka kompentensen eller köpa sig marknadsandelar inom nya marknader eller rent geografiskt, som sagt bolag köper varandra på gott och ont.

Men jag tycker mig se ett mönster i att vissa av dessa mikrokoncernbolag har som mål att förvärva så många bolag man kan hitta, flera per år, så pass många att man omöjligt hinner med att införliva bolagen i sin organisation och affärsmodell för strategi och mål. Det ser mer ut som man är ute efter bolagets siffror, men framför allt, att få lägga till ytterligare ett dotterbolag till sitt växande imperium.

Varningens tecken är nog när bolaget som förvärvas inte byter namn, utan får behålla samma keps och fortsätta sin verksamhet som vanligt. Något som förvärvaren gärna nämner som att man inte vill peta i bolagets själ, behålla den lokala företagsandan, spetskompetensen, entreprenörsglöden. Dvs. den glöd som släcks i samma ögonblick som riskkapitalisterna är där och trycker ner en bunt sedlar i fickan på ägaren, som inte kan tacka nej att sälja sitt livsverk, då ekonomisk trygghet väger tyngre. Att den nyrika entreprenören sedan får en helt annan agenda för framtiden och att den kompetens man betalat för då försvinner från bolaget.

Att bygga en koncern genom förvärv av småbolag är ett dyrt sätt för tillväxt. Tid är pengar vet vi, men vilken premie dessa koncernbyggare betalar förtäljer sällan historien, men dyker senare upp i moderbolagets avskrivningar av immateriella tillgångar. Att syftet med verksamheten kanske inte längre är att bygga ett solitt kvalitetsbolag, som man säger, utan mest är ute efter kassaflöde, och lägger mer tid på komplex kreativ bokföring. Desto fler dotterbolag koncernen har förvärvat, desto svårare blir det att analysera bolaget för utomstående. Att sedan incitamentprogrammet duggar tätt i moderbolaget med nya aktieoptioner och bonusar som delas ut när man möter sina uppsatta mål på tillväxt som man självklart möter genom nya förvärv, finansierade genom obligationslån eller aktieemissioner, och kanske ett och annat banklån. En sådan strategi fungerar så länge pengar är billigt, vilket det har varit dom senaste 10 åren, fram tills idag, men nu kommer agnarna skiljas från vetet

Jag vill tro att bra bolag i grund och botten måste ha en organisk tillväxt, där förvärvstillväxten är sekundär, och sker i lagom takt, där varje nytt förvärvat bolag införlivas i koncernen med namnbyte och logga, innan man tittar på nästa förvärv. Detta bör man följa som investerare om man ska göra långsiktiga investeringar i bolag och undvika negativa överraskningar, om korthuset faller. I annat fall bör man se investeringen som kortsiktig eller snarare som ett lotteri där det kanske blir jackpott, och stannar du kvar för länge blir du troligtvis en av de många småsparare som får betala för kalaset.

Utan några egentliga bevis så har jag listat några bolag som jag tycker verka misstänksamma för att vara kortsiktiga pengamaskiner. Men visst, de kan överraska och även dom ge den lilla investeraren en god förtjänst.

- Misstänker du några?

Trevlig Helg