Ett bättre liv med Nationalekonomi

Inom Nationalekonomin finns det ett kapitel som handlar om nytta. Nytta kan förklaras närmast som individens behov av tillfredsställelse. När vi står och väljer mellan olika alternativ så försöker vi alltid välja det som ger oss mest nytta utifrån våra förutsättningar, det ligger helt enkelt i vår natur. Att vi sedan har en övertygelse om att vi alltid maximerar vår nytta gör oss inte alltid så rationella som vi egentligen tror vi är.

Skulle vi stå inför valet av 2st korgar, där den ena innehåller 1st bra sak och den andra innehåller 2st bra saker, så väljer vi korgen med 2st bra saker, även fast vi bara behöver en bra sak, eller till och med är nöjda och inte behöver något mer. Om jag hittar en hundralapp på trottoaren, och väljer att inte plocka upp den för jag tänker att någon annan behöver den mer, så skulle det aldrig hända, jag plockar självklart upp den då den förr eller senare kommer till nytta. Så utan att lägga ner för mycket tankeverksamhet i våra beslut så kommer vi alltid att försöka nyttomaximera oavsett behov. 

Nu kommer vi till steg 2; Marginalnyttan, hur mycket ger oss mindre.

Den beskrivs enklast med att den första kalla ölen alltid smakar bäst. Den andra ölen smakar bra, men när törsten är släckt och du vet vad det smakar, så blir den tredje  ölen bara okej, osv. (Det går bra att byta ut ölen mot en chokladbit, glass etc.) Det är här vi ska stanna upp och fundera på vad marginalnyttan är för dig när valmöjligheten finns? Att jag väljer att stoppa i mig även en tredje och fjärde chokladbit fast mitt behov av sötsaker redan är uppfyllt och marginalnyttan är nere på noll, då handlar det mer om att tillfredsställa kroppens dopaminrus än att maximera själva nyttan. Att jag sedan vet att jag kommer bli proppmätt och till och med illamående är knappast ett rationellt beteende. Detta kan appliceras på det mesta i livet. Behöver jag ytterligare ett materiellt ting eller behöver jag resa runt jorden för att maximera marginalnyttan? Det kan i alla fall vara värt att tänka på om man sitter på den fantastiska möjligheten att själv kunna göra ett val. På ren svenska skulle man kalla detta för lagom och jag tror världen skulle må bättre av mera lagom, det skulle maximera både nytta och nyttomarginal för oss alla, i det stora hela.