Träningen fortgår och denna vecka utförde jag enligt plan 4st träningspass och godkänt. Men, alltid ett men, så gick det mindre bra med näringsintaget som spårade totalt. En alldeles för bra helg i gott sällskap (i dubbel bemärkelse), så slutade jag på +0,1kg, vilket i för sig var ganska överraskande då jag trodde på en betydligt större viktökning. Jag vet inte om det ska börja infinna sig en panik snart eller om jag egentligen är ganska uppgiven inför uppgiften, men att klara målet 69 innan året är slut känns avlägset. Jag ska åter igen försöka ta kontrollen över måltiderna, där kostcirkeln igen liknar en pizza mer än en nyttig och väl balanserad näringscirkel.
Vikt: 73,33 (73,23 + 0,1)
Träningspass: 4 (254st)
Förra veckan stängde OMX30 på marginellt rött och landade på -0.55%, och höll sig över den negativa trendkanalen för att klänga sig fast runt 200 dagars glidande medelvärde. Vilket visar på ett positivt marknads sentiment, och det ser ut som om vi är på väg tillbaka mot nivåer runt OMX 2200 igen.
Veckans stöd och motstånd finner jag vid 2105-2090 och 2140-2160. Om inte det geopolitiska spårar ur helt nu så kommer veckan bli en munter sådan med goa uppgångar, vilket också borde tolkas som ett trendbrott från det negativa och inte ett nytt BearRally. Att detta kan hålla i sig fram till den 23 November då riksbanken tar beslut om styrräntan igen är inte omöjligt. Att det även börjar luta åt ett stop för flera räntehöjningar är positivt, så håll i hatten för en glad tjurmarknad och ett gott nytt börsslut för 2023. Stockholm Price Index är ner -3% för året, men OMX30 är upp 4% vilket inte är illa under dessa tider, så det finns hopp och utrymme för en uppgång på minst 3-5% innan året stänger. För just hoppet är det sista som överger finansmarknaden, eller var det människan, ja just det, finansmarknaden består av människan, och vi vill tro på evig tillväxt, så länge det varar.
Men som den pessimist jag är, så är det bara en tidfråga innan något går sönder i det ekonomiska hjulet, vi får hoppas att det stannar vid en enkel punktering och inte en ekonomisk kollaps, det är redan tillräckligt eländigt som det är. Men i en modern marknadsekonomi så ska allt, hela tiden, testas och pressas till bristningsgräns. Det är det vi ser i de återkommande ekonomiska finanskriserna. Finansmarknaden tar sig hela tiden friheten att leta nya vägar till evig tillväxt och rikedom, men när man hamnar i återvändsgränden väljer man att fortsätta med foten på gaspedalen tills man kör in i väggen då man inte har något att förlora. Det är alltid någon annan som tar slutnotan och får städa upp vrakdelarna för att hjulet ska börja snurra igen, och tur är väl det.
BFE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar